Press

Galleri 7 Kvadrat, Gävle 28 mars – 15 april 2015

Ny konstvägg på Söder

 

Konstgallerierna kommer och går. Nu är väl hantverksbutiken Kollakollas konstvägg inte något riktigt substitut till att Galleri Rosa Huset, Galleri Majoo och Centralgalleriet som försvunnit de senaste åren i Gävle. Men ändå, man får vara glad för det lilla.Först ut på Kollakollas vägg på sju kvadrat är hur som helst konstnären Lisbeth Sjölins måleri och skulptur. Hon har framför allt två spår i sin utställning: hus och ansikten. Målningarna är inspirerade av miljöerna kring Alderholmen där Sjölin tidigare haft ateljé. Det är konst på väg mot en abstraktion med sättet som hon jobbar med färgerna. De bleka färgerna i målningarna ger en känsla av tidig morgon, där det är lugnt och stilla.Likaså de små stengodsladorna ger en känsla av stillsamhet, enslighet och ödslighet. De bleka och suddiga färger på stengodsladorna ger en känsla av våt höstdag, gamla lador mist färgen. Utställningen består också av så kallade ”månansikten” som har en betraktande funktion.

________________________________________________________________

Galleri Boken, Hofors 23/11 – 13/12 2013

Vad är det för plats som Lisbeth Sjölin visar oss?

 

belyst stad

Tankarna går till avfolkningsbygd, ödslighet och glest mellan husen. Men Sjölin berättar en historia med mer färg än så. Husen och ljuset som lyser upp dem är fyllda med varma, rika färger. Skenet för tankarna snarare till Medelhavet än till någon trist svensk håla med vinterfärger. Byggnaderna ser ut som block av glass i olika smaker och över allt hänger en rosa himmel.

Husen har oftast varken fönster eller dörrar, ändå känns de välkomnande, inte alls anonyma, trots att människorna som bebor dem gömmer sig. Väggarna blir färgfält i de kompositioner som Lisbeth Sjölin bygger upp.

Byggnaderna återkommer som keramikföremål, och medan målningarna är luftiga är keramiken kompakt, har en helt annan tyngd, även om husen är så små att de ryms i handflatan. Några figurer i keramik innehåller utställningen också, halva ansikten uppradade intill varandra som stenstoder på Påskön. Hur de passar in i helheten är oklart, om tanken ens är att de ska passa in. De står mystiska och tysta i det övergivna landskapet där färgerna är ymniga.

I en samlingsutställning skulle man lätt kunna gå förbi varje enskild del i denna utställning, men tillsammans skapar verken en gåtfull och ljus värld som man drar sig för att lämna – i synnerhet när ett grått Hofors centrum i november väntar utanför dörren. Så här års behöver världen lite av Sjölins ljus.

Arbetarbladet 22 nov 2013

Kristian Ekenberg

________________________________________________________________

 Galleri Majoo, Gävle
3-18/3 2012

Människans ansikte är ett centralt motiv i Gävlekonstnären Lisbeth Sjölins utställning på Galleri Majoo. Fast man brukar tänka sig det, behöver ansikten inte vara porträtt. Men Lisbeth Sjölin skiljer inte sina ansikten från det mänskliga, snarare tvärt om. Hon utforskar det man brukar kalla själ och dess förbindelser med verkligheter bortom den synbara.
Även om det finns sakrala inslag i någon målning, så spelar månen kanske den
viktigaste rollen som gestalt för det okända. I ett par målningar ser vi månens ljus över ett ansikte. Ljuset lägger ena ansiktshalvan i skugga.
Jag vet inte man behöver tala om de gamla begreppen yin och yang, kanske räcker det med att se i Lisbeth Sjölins målningar den mörka, reflekterande delen av människan balanseras med den ljusa, drömmande.
Drömtillståndet gestaltas också i fyra teckningar, som känsligt beskriver gåtan: Var är du när du drömmer? Jag tänker mig att konstnären inte accepterar teorin att drömmar består av dagrester som osorterat rådbråkar hjärnan.
I utställningen visar hon också keramiska objekt, som ett kvinnoansikte och måne i ett. Månen sägs ibland stå närmare kvinnan än mannen, men den har också i förhistorisk tid kopplats ihop med död och återuppståndelse; månen försvinner från himlen och dyker upp igen, född på nytt. Kanske kan man se som ett bärande inslag i Lisbeth Sjölins verk hur man strävar efter att upprätta förbindelser för balans både utanför sig själv och därinne, i själen.
I andra stengodsverk ser vi ett myller. På hyllor: ”Millions of people”, små
ansiktsformer som fångar den svindlande insikten att människorna är så obegripligt
många. Men de är olika.
Just olikheten studerar Lisbeth Sjölin i en handfull teckningar av unga människor. De möter oss med blicken och uttrycket i titlarna: Reflektera! Be Brave! eller Ta ingen skit!

Arbetarbladet 3 mars 2012
Niels Hebert